Det bankar lite lätt. Inte så farligt smärtsamt, mer irriterande. Vissa dagar skaver det som gruskorn i öppet sår. Ibland bränner det i bröstet som spridande eld och ibland är det bara så oroligt att jag mår illa av att tänka. Vissa dagar är det vidrigt. De kommer oftare nu, de dagarna.
Jag vill inte. Jag fintar med skratt, med musik, med mat och med ord. Med vänner, kläder, sex, alkohol och allt däremellan. Ändå hamnar jag här. Här där hjärnan har fuckat ur och hjärtat inte existerar längre.
Magen får ta smällen. Den stackars magen har gjort det förr, tagit så mycket stryk att jag ibland chockas över att den läker ihop och tar sig samman igen. Nu är vi där igen. Och jag vet inte varför.
Irritation. Frustration. Aggression.
I know it's easy to say, but it's harder to feel this way..
Det är bara ett svar, det är inte så svårt. Ta dig samman, hjälp mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar