another me

Är det såhär du ser mig? Det är såhär det känns. 

Jag ler, ofta och mycket. Med munnen, med kinderna. 

Men jag vill att du ska se mina ögon när jag ler, that's where the truth is .  .  

jag bara undrar

När det som inte annars har känts, plötsligt känns. När det känns mer än det tidigare gjort.
Mer än det borde, mer än det ska. Vad gör man då?
Om det plötsligt känns så mycket att det tjocknar i halsen och munnen inte längre vill samarbeta med ett leende, vad betyder det då? Hur kan ord beröra djupare än fysisk beröring, hur kan det svida mer av ett ords betydelse än av rivsåret från fyra vassa klor? Om det inte går att skilja på vad som är in och vad som är ut, på vad som ska bevaras och inte, hur väljer man då?
Kan rosenblad på sängkanten, bubblande champagne och manlig parfym vinna över tio små tår under en uppvärmd vattenyta, från kanten av en brygga och med doften av sommar i vinden?
När man inser vad som skett, vad som sker. När man vet att man strävar efter något som inte går att nå. Något som borde glömmas och aldrig låtas komma in igen. Om det skapats kaos och allting vänts upp och ned. Är det fel då?

När du har varit i alla vrår, och du har testat allt som går 

och när du tröttnat. Kom ihåg mig då. 

Hur reder man sig själv när man brutit ihop?
Jag vill bara veta..

lasse vet precis

Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

när orden fortfarande springer en annan väg får jag visa i annan form. feel this.

Egen företagare

Har visst blivit egen företagare, konsult inom upplevelseindusrin, marknadsföring och grafiskdesign.
Jag känner mig rätt cool nu.
Och stolt.

Summer

Världens bästa Tessie har knåpat ihop en moodboard till oss inför våran sommar tillsammans, hur glad blir man inte av det? Jag kan inte bestämma mig om äta jordgubbar till frukost, mjölka en kossa, älska i gropen eller dansa i regnet är min favorit..
Det jag vet är att det är mål som ska uppnås och vi kommer ha det så fantastiskt bra under tiden, jag kan inte längta mer efter sommaren nu! Perfektion!

Sälen, jag vill igen och igen och igen

can you hear?

Jag är vänd på avigan. Jag kanske ler men det är ofta fake. Jag är glad fastän det stramar åt och skadar varje gång jag skrattar med en klang som skär långt ner i bröstet. Jag nickar och ler, svarar att idag är en bra dag trots att det enda jag vill är att kasta det typiska skolmatsals-glaset i väggen när en varsam klapp på axeln landar på precis samma ställe idag som igår. Det bränner lite. Det pendlar mellan lugn och frustration. Ibland vet jag, ibland inte.

Oftast inte. 

Jag är lite lost och osäker på mig själv, på det jag gör och på det jag vill. Framförallt det jag vill. Hur ska jag våga. Och hur ska jag kunna se möjligheter när jag har tappat min trygghet. Hur ska jag hålla fokus och lösa problem när jag inte vet hur jag ska kommunicera. Jag vet inte hur jag ska hantera någon som dig, hur jag ska hantera det som hänt och det som händer. Jag har aldrig förr varit så beroende av tydlighet, varit så ostabil över att inte veta, över att inte ha kontroll. 

Jag är nyfiken men rädd. Min vilja har blivit så ofantligt svag, den orkar inte kämpa emot allt vad livet sköljer över mig. Jag hinner inte med och kan för allt i världens inte hitta rätt väg att gå på. Jag har återigen hamnat här, i en sjuvägskorsning tillsammans med ett ovetande Jag som vill men ändå inte. Kanske. Nu eller sen. Du eller jag.  Ibland vill jag satsa, våga kasta mig ut och ta risker. Ibland vill jag ge upp, lägga ned och strunta i att kämpa överhuvudtaget. Ibland vill jag ta din hand och prova, ibland vill jag kapa allt vi har. Ibland vill jag jobba, ibland plugga, ibland hoppa av och fly verkligheten. Ibland dunkar mitt hjärta lite extra, ibland önskar jag att du kunde brinna upp och aldrig beröra mig igen.  

J a g   v e t   i n t e .  Jag vet ingenting.

jag önskar jag visste varför