Dunkande hjärtan klockan kvart över två.
Absolut, det kan dunka och det kan pumpa. Men det kan svida och det kan hugga av en känsla som så väldigt väldigt gärna vill dyker upp så fort en flaska rött av finaste druva har smekt halsens lena strupe. En kväll fylld av skratt och galenskap, två fina underbara tjejer som med öppna armar sprider sin värme i min famn, som skrattar med mig och åt mig. Som pratar och som lyssnar fastän klockan slagit långt över midnatt. Som nickar och förstår, som svarar rätt fastän det borde vara fel när det röda har tagit kommandot över situationen. Jag undrar och vill fråga, jag förstår inte och vill ha svar. Jag vill fråga dig, men om du inte svarar, vad gör jag då. Jag undrar, jag vill veta varför. Jag vill vet allt och då menar jag precis allt. Om så vinet har kontrollen, om så klockan slagit tre, om så du är i en helt annan värld, så vill jag veta.
När det endast är fyra timmar kvar tills alarmet tjuter, när det endast är fem timmar tills tåget rullar, när det endast är sex timmar tills hjärnan måste vara återställt, då glöder fingrarna. Det krampar och det spritter, jag vill trycka på tangenterna, jag vill få ut det som trycker och som skaver. Helst av allt skulle jag vilja prata, berätta precis allt för dig. Jag vill att du ska förstå, jag vill att du ska veta och jag vill att du ska vilja veta.
Se mig, hör mig.
Känn mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar