I don't mind

Kanske har vi en baktanke med allt vi gör. Kanske har vi det inte.
Det fanns en orsak till varför jag valde att betala 70 spänn för en shot. En shot som fick lägga sig runt tungan men som jag valde att spotta ut på golvet. Jag blev rädd. Rädd för ett minne som jag för allt i världen inte ville återse igen. Den kvällen låtsades jag strunta i dig, jag ville inte att du skulle ta sådan stor plats i mig, i mitt hjärta, i min tanke. Men det gjorde du. Innerst inne var det alltid du. Hela tiden.
När min tunga rörde vide hans och när hans händer kändes som brinnande glöd mot min iskalla hud, då tänkte jag på dig. Mitt hjärta värkte på ett sätt som inte kan jämföras med vilken smärta som helst. Jag älskade dig. Innerligt och djupt.
Och jag kan sakna det ibland. Att få älska någon av hela mitt hjärta, att få glädjas åt det fina som sker i kärleken, i viljan att övervinna allt. Precis allt. För att vi är ett.
Men jag vill inte ha det idag. En dag, men inte idag.
Idag har jag andra mål som jag vill nå, jag har inte plats för att låta någon placera sig i hjärtat och grabba tag när jaget måste stå i fokus. När jaget faktiskt ska få vara just jaget, då vinkar jag till Alla hjärtans dag och skrattar högt med ett glas rött i handen. Det är planen. Inte för att bojkotta kärleken, utan för att hylla kärleken till mig själv och mina drömmar som ligger bakom hörnet och väntar. Och jag gör det tillsammans med fantastiskt fina vänner, som skrattar lika högt som jag.
Att kärleken lyser med sin frånvaro på Alla hjärtans dag, det gör mig inget. I don't mind.