tvåsidig magi

- Jag vet, men jag har liksom tappat stinget. Tappat fokus och är inte riktigt mig själv just nu. 

Det har kommit att bli min mest upprepade mening den senaste tiden.  

Men det är lite så det har blivit, jag har tappat lusten till det mesta som jag tidigare älskade att göra. Jag har tankarna på andra håll och förstår inte riktigt vart mina tankar vill flyga, inte heller vart mitt hjärta försöker leda mig. Det blev inte ett enda julkort i år, jag har sneglat mot lådan, låtit tanken snudda lite för att sedan slå undan den och valt att ägna kvällen åt skorpor och te, åt träning, åt alkohol och åt umgänge. Min kreativitet har kommit i skymundan, jag trycker bort den och låter allt annat slingra sig framför. Jag låter det mörka lägga sig över det ljusa, kliver hellre två steg tillbaka än möter målet och vill inte låta mig själv lyckas. Jag vet inte vad ni gör med mig, jag vet inte vad jag gör med mig och framför allt inte vad du gör med mig. Det låter deppigt, trasigt och trassligt. Det låter hårt, sorgset och förjävligt och en del av mig vill verkligen bara bort från allt och hitta en ny punkt att kila fast i. Men större delen av mig trivs här, mitt i karusellen, mitt i skiten och all förvirring. För samtidigt som rädslan kryper längs ryggraden pirrar det i magen av spänning över vart nästa oväntade vändning ska föra mig. Så missförstå inte mina dystra, tragiska, sorgsna och ledsamma ord, de har sin mening men betydelsen kanske inte alltid är densamma. Jag gillar att jag har tappat fokus, jag gillar att jag inte är mig själv just nu. Och jag gör det för att det ger mig en ärlig chans att hitta vem jag verkligen är, på riktigt. Jag gillar det för att det är okej att prova sig fram då, för att det är okej att prova och misslyckas, göra om och göra rätt.
Så till dig som läst mina ord i en dyster ton, till dig som känt klumpen i magen i mitt skrivande. Tänk om en gång, läs det på ett annat sätt och välj sedan hur du vill tolka det. Det finns två sidor av varje ord, det lovar jag.