När man inte riktigt vet varför..

När livet inte riktigt vill gå samma väg som viljan vill. När en framgång uppnås och livet ändå kontrar med två motgångar. När allt är så tungt att det inte går att glädjas åt det man åstadkommer och när man egentligen inte vet om det blivit rätt eller om det blivit fel. När varje liten detalj känns bra för en sekund men sedan ändå fyller en med känslan av obehag och fel. När allt känns fel precis hur man än gör. Ni vet då, precis då när bägaren är fylld till bredden och en endaste lite droppe till kommer få bägaren att rinna över, då behöver man en vän som ler och guidar en tillbaka till verkligheten igen. 

Igår var jag där och igår hade jag en vän som hjälpte mig tillbaka. Kvart över tolv en onsdagsnatt byggde vi tillsammans en koja bara för att. För att vi kunde och för att vi ville. Det fick mig att le och idag ligger jag i världens mysigaste koja och kollar på årets julkalender. Med nallar, bara för att jag vill det. 

Tack för vänskap, det är det bästa som finns.