måndag 28 november 2011

no fear

Jag ser att det gör ont i henne, jag ser hur den glada och sprudlande fina tjejen har trasslat in sig i det som vi kallar kärlek. Hennes vanligtvis lyckliga skratt och vackra leende visar sig inte lika ofta av sig själv längre, man får lirka och dra för att hitta glimtar av glädje i hennes intensiva blåa ögon. Vi är lika hon och jag. Vi är väldigt blåa, godhjärtade och tyvärr alldeles för blinda för att kunna se de fel och brister som vi accepterar. Det är lätt att halka dit, att gråta med ett brustet hjärta i en hel dag för att sedan vara överlycklig  över ett telefonsamtal. Ett telefonsamtal som kom tre dagar för sent. Det är inte rätt, men vi är för blinda för att se det och låter känslorna styra vår väg istället. 
-Jag slutade med mascara för flera veckor sedan, det är liksom inte värt det längre.
Hon säger det med grötig röst, tårfyllda ögon och ett fram tvingat leende som får mig att vilja krama om henne. Som får mig att vilja berätta att jag vet precis vad hon menar. För jag vet precis hur hon känner, jag ser mig själv så mycket i den personen som hon är, i hur hon hanterar situationer och hur hon bearbetar sina känslor. Jag observerar mycket, jag studerar kroppsspråk och blickar. Det är intressant att se hur tydligt och hur otydligt det kan vara att se och förstå vad som händer i en annan person. Hon är speciell, hon utstrålar något fantastiskt som får en att känna sig lugn men när kärlekens törnar river i  bröstet på henne syns smärtan. Hon gör precis som jag, nyper och vrider försiktigt på huden precis vid nyckelbenet. Det tunna, sköra skinnet blossar snabbt upp och bildar tydliga spår. Spår av förtvivlan och av längtan. Längtan efter ett svar och ett beslut. Jag vet att hon är stark, hon har det i sig. Hon klarar av så mycket mer än hon tror, oavsett vad så kommer hennes fina hjärta alltid vara tillräckligt starkt för att bära henne vidare. Hon tror inte på mina ord idag men när vi står där igen om fem månader, tillsammans vid den utslitna kaffemaskinen så kommer jag gladeligen säga; 
vad var det jag sa. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar