broken

- ja, duvet.. tjejer är skit.
Den kvinnliga försvarsmekanismen i mig vänder vid första anblicken taggarna utåt. Killar är skit vill jag skriva tillbaka till honom, kort och hårt. Jag läser meningen en gång till och mjuknar, det gör lite ont i bröstet när jag slås av hur sorgligt det faktiskt är. Vi älskar och vi sårar. När vi sårats hatar vi, killar är skit, tjejer är skit. Fine. Men trots det så hamnar vi där igen. När nattens mörker lägger så längtar vi efter någon att andas i takt med, känna kroppsvärmen ifrån och dela täcket med. För vi vet att det är då vi mår som allra bäst. Jag ville hugga tillbaka, men istället berättade jag för honom att det är okej att vara trasig. Men även att det är okej att läka. För jag är där nu, i min läkningsprocess, jag vet att det är okej att läka nu. Det är så vi gör, trasar sönder varandra och sedan läker vi varandra. Det är smärtsamt under tiden men jag längtar tills den dag då jag har läkt, den dag någon läker mig. Jag tycker synd om honom. Det är för jävligt att vara trasig, och jag önskar att jag kunde skicka över den överfulla påsen med läkning som han önskar sig nu.