Jag vaknade kallsvettig av mitt eget skrik. Pulsen så hög att jag knappt kunde andas. Men jag mindes inte varför jag var så rädd, varför jag skrek och grät. Inte förrän jag såg mig själv i spegeln och mötte dessa rivsår. Då mindes jag.
Jag hatar mardrömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar