kan man bli annat än stolt över detta så säg

Imorgon hade jag planerat in en systerdag med lill- jojsan, vi skulle göra massa roliga grejer tillsammans och bara vara med varandra eftersom vi knappt hinner ses i sommar. Hon åker till varberg stup i ett och jag jobbar. Snart kommer hösten, då flyttar jag. 
"Men Jenny, hur ska jag klara mig utan dig i TVÅ veckor?"
Det var bara det att det handlade om två år, inte två veckor. Då var min lilltjej inte glad, då hade hon valt mig alla dagar i veckan om hon så kunde. Igår när jag berättade om mina planer inför imorgon, att hon skulle slippa följa med mamma på jobbet och få hänga med storesyrran istället.  
"Låter kuuul!. men jag ska fundera tills imorgon" fick jag som svar. Jahaa, vad finns det att fundera över tyckte jag. Som ni kanske förstår, hon valde inte mig. Bitter, besviken och lite ledsen som jag blev gick jag med tunga steg upp för trappen för att säga godnatt. Jag möter världens finaste unge, leende med glittrande ögon.  
"Vet du Jenny, jag måste jobba imorgon... för annars får jag ingen lön" Det var där haken satt. På mammas jobb får man lön, hon måste ju jobba så mycket hon kan medan hon får så hon kan köpa sig en egen häst snart. Jag smälte. Det är omöjligt att vara sur på en 8-åring som hellre vill jobba och tjäna pengar till en häst än att hänga en fredag med storesyrran. Även om jag hade sett fram emot imorgon så är jag så oerhört glad att jag har min söta lillasyster, att hon är så smart och satsar allt på det hon vill redan nu. Det är en fin egenskap att kunna motstå viljan att göra det som ramlar framför fötterna på en och istället göra det man vet kommer leda fram till det man drömmer om varje dag så småningom. För tro mig, trots allt tog det emot att säga nej till en dag med systerjenny, det vet jag.  ♥