och så kom måndag

Kan vi inte bara hoppa över den här dagen? Vädret är sjukt härligt, mina mungipor pekar ändå neråt. Nu vill jag inte mer, ensamhet och tomhet tär på krafterna. Det tär på själen. Jag har haft tio både fina och jobbiga dagar, jag skulle för allt i världen inte vilja byta ut dessa fina stunder som jag har fått uppleva. Hela jag har varit glad, hela vägen in.
Men att lämna, resa bort och lämna det vackraste man har kvar i ett annat liv är bland det värsta jag vet. Det är precis det jag gör. Jag lämnar mitt fina liv här, åker till mitt andra liv där allt är upp och ned. Medan det vackra i mitt liv är kvar här, lever livet precis som vanligt. Endast en liten del förändras när jag åker, medan den här resan förändrar hela mitt liv. Orättvist, så grymt orättvist.