Det kändes inte alls så jobbigt att möta tystnaden i huset när jag klev in. Tvärtom, det känns ganska härligt att få vara ensam en stund. Dock kommer det krypa i kroppen imorgon, jobbet är min räddning. Nu skulle jag behöva ta tag i matlagningen och fixa lite matlådor inför veckan. Har nu insett att det kanske inte räcker att leva på den trevliga överraskningen jag mötte i jordgubbslandet när jag kom hem, för nu kurrar det i lilla magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar