hide and seek

Ångest. Mina drömmar är så fruktansvärt elak mot mig, de river sliter och klöser mitt hjärta i bitar. Jag vaknar upp med en ångest som likt en klump har satt sig fast i bröstet. Jag mår illa. Jag är ledsen. Jag är förvirrad. Jag vet inte varför, hur, om det är sant eller inte. Det enda jag vet är att det gör ont, jag vill komma bort från känslan som får mig att vilja lägga mig på golvet, gråta och hoppas på att bli räddad, uppdragen ur ångestens mörker. Fan. Varför gör du så här. Dina ord, dina handlingar och val river upp stora hål i mig, snart finns här inget mer att slita sönder. Vad gör vi då, när inget finns kvar att förstöra, är det över då? Jag hatar drömmar.