Jag bottnar igen.

Jag rycktes ur famnen på tryggheten, kämpade och trampade vatten för att hålla huvudet över ytan när jag inte kunde nå botten längre. När benen inte orkade trampa längre fanns inget annat val än att simma. Och jag simmade länge. Varje simtag i ovisshet om botten fanns där under eller inte. Jag simmade tills jag någonstans på vägen hittade någon form av mod att våga prova, jag simmade tills jag tröttnade på att vara rädd, tills jag blundade hårt, höll andan och pressade mig mot botten. Och hur mörkt och stort vattnet än kändes just där och då, så fanns den där. Jag behövde varken blunda eller hålla andan. Jag kunde stå, le, skratta, andas och se igen samtidigt som jag stod på botten.

Jag började leva. Jag började upptäcka, utmana och känna. Jag började om på nytt utan trygghet men med ett mod som drog mig framåt och som fick mig att vilja så mycket att jag ibland trodde jag skulle spricka. Så började jag simma ännu mer, sprang på botten, gjorde volter i det mörka vattnet som plötsligt kändes som mitt. Bara mitt. Många gånger vände jag allt upp och ned, stod på händer bara för att jag kunde. För att jag visste vad jag gjorde. 

Så fortsatte det så, ända tills händerna en dag inte hittade botten. När allting vändes upp och ned och jag inte längre visste vad jag gjorde. Jag höll andan länge, med panik och oro, med längtan att få ropa på hjälp.

Jag kämpade igen, trampade och lät armarna jobba sig svidande varm ända tills huvudet pressade genom vattenytan. Jag ropade på hjälp. Det var tufft och smärtsamt att tappa bort sig igen, att återigen tappa fästet och inte ha någon trygghet att luta sig mot. Men jag ropade på hjälp, jag fick hjälp och jag tog mig tillbaka till grundare vatten betydligt fortare den här gången. Jag är glad för det, att jag kommit så långt att jag kan ta mig tillbaka och fortsätta igen utan att känna mig vilsen, ensam och rädd. Men jag är på min vakt, jag är inte lika kaxig som innan. 

Det har bara gått tre dagar sedan jag tog mig tillbaka, jag kommer bli kaxig igen. 

Jag är tuff i mitt eget vatten. Det lovar jag.