one of those days

15 sekunder senare hör jag hur porten slår igen. Jag har hunnit halvvägs ned för den istäckta gatan och vinden grabbar tag om mitt korta men tillräckligt långa hår. Jag funderar om det är Dagmar eller Emil, eller om det är någon helt annan som sliter och piskar mina mjuka kinder när jag fortsätter ned för den upplysta backen. Jag stoppar in mina ljumma fingrar i bröstfickorna samtidigt som jag kisande försöker hitta ett läge där jag både kan se vägen och men ändå inte låta vinden tårfylla mina ögon. Det går inte. Hur mycket jag än försöker så rinner tårarna nerför kinderna och jag måste lik förbannat ut med händerna för att torka bort med jämna mellanrum. Det är vackert ikväll, jag tänker det om och om igen flera gånger. Det är verkligen vackert här ikväll. Och jag njuter av att ensam vandra längs de folktomma gatorna på Öster, jag andas och kommer på mig själv att tänka att jag inte vill gå hem. Att jag vill fortsätta vandra ensam på gatorna förbi hus efter hus.
Så börjar jag tänka på det som hänt den senaste tiden och jag fnissar när jag tänker på han med de bruna busiga lockarna i baren. Han som med ett stadigt grepp tog tag om min rumpa för att sedan riva av en raggningsreplik som gjorde gott i ett trassligt hjärta som mitt. Det var fint att veta att han såg mig, att jag för honom var vacker i mina former även om jag just då inte kunde göra mer än att le och skratta åt hans varma hand mot min skinka.
Så tänker jag på henne, tjejen med lejonmanen och en styrka värd miljoner. Jag kan inte låta bli att le och hoppas att hon har det bra där hemma i sitt vinterlandskap. Jag låter blicken fastna i det guldorangea ljuset från gatulampan där framme, jag saknar henne redan. Jag torkar bort ännu en våt fläck under ögat, vet inte riktigt om det är vindens förtjänst längre eller inte, men det jag vet är att värmen i bröstet gör mig glad.
Det är hockey i natt tänker jag i samma sekund som jag skjuter iväg och glider lätt över en vattenpöl som frusit till is. Undrar om han ska titta i natt, klart han ska. Men undra om han ska se matchen, det är lite osäkert. Det finns så mycket annat han skulle kunna prioritera och jag kan inte alls sätta fingret på vad han väljer att göra en natt som denna. Men han den första, han har jag koll på. Jag vet vem han är och jag kommer på mig själv att spela upp minnet av hur jag ligger där invirad i täcket och låtsas sova. Jag studerar hans kropp där han ligger med sina hörlurar och blicken fäst på dataskärmen. Matchen är i fullgång och jag kan riktigt se hur hans ögon följer pucken. Han var så fin då och jag minns hur lycklig jag blev när han upptäckte mitt studerande. Han log mot mig och strök varsamt över min kind. Det var allt jag önskade mig där och då.
Idag, idag önskade jag bara att jag hade haft en mössa på mig när jag vandrade omkring längs gatorna så att lilla örat inte hade behövt sticka så förfärligt hela tiden. Och inte tänker jag kolla på matchen heller, mina ögon för otur med sig.
Bäst att slå igen dem nu. Bums!