Kanske en vacker dag

Jag hann bara ta några få steg ned för den mörka trätrappan innan de vita flingorna täckte mitt blonda. Det snöade så intensivt att flingorna fastnade mot de gårdags-sminkade ögonfransarna. Jag kastade en sista blick mot stugan, mot den röda panelen och såg hur två fina kvällar spelades upp i ett minne menat att minnas. Jag log och vände om.

Värmen spred sig över ryggslutet, letade sig upp längs den nedkylda ryggen och slingrade sig om halsen likt en boas kramgoa vilja när den plommonfärgade volvon tog fart. Med slutna ögon tog jag djupa andetag, pressade mitt frusna öra mot axeln för stöd och slöt min fingrar om det vassa bältet så hårt att huden protesterade. Jag dippar fram och tillbaka i en dvala mellan skräck och verklighet. I drömmen är jag där, när bromspedalen hastigt trampas ned är jag här igen. Varje gång. Jag blundar hårt, låter tårarna bränna på insidan utan att låta dem passera. 

Det får mig att tänka så hårt att rädslan stryper. Det är så lätt att mista det man har, ett snedsteg och det är borta. Det får mig att tänka på att nu är nu, att varje ögonblick är värdefullt och jag tänker på grejen med att spela ett spel.  Man ler och passar bollen till varandra, för att sedan klacka den åt ett annat håll. Ett håll som sårar och svider i bröstet på den andre. Och jag tänker på att man klackar åt ett annat håll för att man vill, för att man vill ge igen och för att man vill såra, frivilligt. Man gör det fastän hjärtat säger tvärtom. 

Den inbyggda rösten fortsätter att upprepa tanken på att livet är för kort för att stampa takt och nynna på samma refräng, att tiden inte väntar och att framtiden blir kortar för varje dag som passerar. Det får mig att vilja vara ärlig, vilja ha svar för att inte mista den dyrbara tiden vi har. För så här ska det inte vara. Jag vill inte se han såra henne och jag vill inte se henne såra honom tillbaka. Jag vill inte bli sårad av dig för att jag inte vet vem jag är för dig och jag vill inte såra dig för att jag inte vet vem du är för mig. Men det är så vi gör. Han sårar henne, hon sårar honom. Du sårar mig, kanske sårar jag dig. 

Jag vill ha ärlighet, 2012 ska vara ärligt. Så en vacker dag när du läser det här, var då ärlig hela vägen in.
För jag vet att drömmen kommer vara min verklighet en dag. Jag önskade så innerligt att den dagen inte var idag, jag önskade för att jag inte ville vara klar, för att jag inte är klar. Den dagen var inte idag.
Men man vet aldrig när den kommer. Och det skrämmer mig. Det borde skrämma dig också.

This is the way I need to wake

I wake to you