Du såg att det lyste, du kunde höra musiken. Men inte jag. Din blick var mörk och märklig där du stod på den trasiga mattan mitt bland våra skor. Du såg exakt så påkommen ut som du var och jag tittade på dig, men såg dig inte. Kunde heller inte urskilja om du såg mig. Men jag önskade att du gjorde det, för där stod jag då, så naken och så öppen. Jag hörde orden i mitt huvud, orden som aldrig riktigt kunde komma ut. Jag hade kunnat visa dig precis allt i mig då, jag hade låtit dig komma in om du bara hade sett.
Men du har viljan att bli större och där och då var du redan stor, på en plats någon annanstans.
Jag har varit så trogen det jag har trott på och du har varit så långt bort ifrån mig och min värld, fast ändå någonstans på samma plats. Och när jag såg dig i ögonen, så visste jag att du var där. Men jag var här.
Så lämnade du rummet och försvann som en främling i natten. Med blicken fäst på din ryggtavla önskade jag att jag sprungit efter. Jag hade kunnat bönat och bett på mina bara knän den kvällen. Bara du inte hade gjort det. Jag tänkte att some are scared to fly so high, but this is how we have to try. Have no envy, no fear.
Så blundade jag, stängde dörren och låste.
Jag låste varje liten dörr, för du var inte längre välkommen in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar