Det finns där

- Du måste sluta vara så där Jenny, det funkar inte att leta efter hjärtat i varje person. Var lite ytlig och skit i hur hans insida ser ut. Det är singel livet. Börja ta och sluta att ge. 

Men jag kan inte hjälpa det. Jag kanske inte vill ha det, men jag jag vill åtminstone hitta det, se och känna lite. 

Jag har dåligt samvete över hur jag överrumplade honom med min kommentar, en tanke som inte alls var tänkt för honom att höra. Men jag kunde inte hjälpa det. Frustrationen av att höra hans resonemang gjorde mig så fruktansvärt irriterad. Att höra hur han slingrade sig runt sina ord i olika påståenden och konstateranden för att lura bort mig och tappa bort sig själv från sanningen. Men jag hörde den, och jag blir frustrerad över hur han kan tycka att det är okej att spela ett sådant spel fastän han egentligen är så mycket bättre. Han har ett sådant stort hjärta, stora drömmar och mål som bara ligger och väntar på honom att nå. Jag blir frustrerad för att jag ser mig själv så mycket längre fram i livet vid den ålder, hur jag kämpar för att tycka att det är okej för honom att leva som han gör. Det är okej, det är det verkligen men det är svårt att se på när man ser hur bra han är och hur långt han kan gå om han väljer rätt. Jag hoppas så himla mycket på honom. Jag hoppas att han kommer till insikt och själv ser den fantastiska personen som han faktiskt är, vad han kan göra och framförallt ser vart förändringen måste ske.
När stjärnan glimmar i fönstret och ljusen skimrar i taket. När pulsen vilar i takt till tonerna av hennes mjuka, varsamma stämma och när hon försiktigt berättar en känsla genom sina ord, när hon trycker på de ömmaste punkterna vi har.
Då vet jag att det finns. Hoppet. Det finns.