what can i do

01.17... vaken som vanligt. Jag skulle behöva piller, ni vet sömn på piller. Eller så skulle jag behöva en granne som inte snarkar sönder mina öron. Allra mest skulle jag behöva någons bröst att luta mig mot. En hand att hålla i och varför inte ett hjärta som slår för mig. Så kan man känna såhär väldigt sent efter en intensiv dag. En intensiv dag som får en att bara vilja komma hem, känna trygghet och värme från någon som öppnar sina armar med glädje. Med kärlek. Jag antar att det är kärlek. Förbannade kärlek. Jag vill hata men kan inte känna annat än saknad. Eller kanske det är längtan.
Längtan efter något likt det här.