you found me

Mina vingar flyger lätt med små korta rörelser framåt, på väg. Med dig vid min sida, i tanken, i hjärtat. Mina vingar flyger längre inte lätt. Långsamt och ostabilt med långa förvirrande rörelser utan att veta vilken väg som leder rätt. Vilken väg som leder in eller vilken som leder ut, framåt eller bakåt. Vilken väg valde du, jag kan varken se, känna eller höra dig. Jag kan inte känna vart du är, hur är det meningen att jag ska hitta rätt när hjärtat delats i tusen bitar. Där är bara delar kvar. Trasade pusselbitar som varken passar med den ena eller den andra. Säg mig då, hur hittar jag rätt? Mina vingar som slår. Hårt, långsam, snabbt, mjukt. Vingar som febrilt försöker med allt, men frustrationen känns, den syns och jag landar. Tar mig inte upp, kommer ingenstans. Här vill jag stå, tills du hittar mig igen. Tills du vill ta mitt hjärta igen, lyfta mig och visa mig din väg. En väg tillsammans, för dig och mig. Förlåt min fina ögonsten. Förlåt för att jag inte trodde på dig och mig, på oss. Allt det vackra i livet har sina törnar precis som rosen har sina. Vinden vänder känslorna fram och tillbaka, upp och ner, snett och vint, hit och dit. Det är en vind som vänder så skarpt likt kontrasten mellan mjukt och hårt i ett spel där ingen står som vinnare. Men kom ihåg, en känsla som har tappats bort kan hittas på nytt igen. Jag vet hur du känns. Jag tror du vet hur jag känns.