"VA? har du pojkvän??? PIIINSAMT, hihihihihi, PINSAAAMT, hihihihhi"
Japp, så lät det här i går kväll när lilla Tilda 7 år fick veta att jag har pojkvän, som hon fnissade! När jag spelade med och fnissade så skrattade hon så hon höll på att kikna, vilken gulljänta.
Något mer spännande händer det för tillfället inte om dagarna nu. Jag jobbar, äter och sover. Mitt liv i tre ord liksom, lyxliv skulle man kunna sammanfatta det som, eller? och nej jag klagar inte, jag njuter faktiskt av varje dag just nu, snart är det över och faktum är att just nu vill jag äta kakan men samtidigt ha den kvar. Jag vill alltså mer än allt ta steget, jag vill flytta och jag vill plugga. Men samtidigt trivs jag förbannat bra med mina tjejer på din sko, vill så gärna vara kvar samtidigt som jag verkligen vill anta nästa utmaning. Men jag antar att det är så här livet kommer vara, man känner vemod efter vemod inför nästa steg i livet. Jag undrar, kommer livet stanna någon gång? Jag är en rastlös själv, jag vill och jag vill hela tiden. Jag är rädd för att aldrig känna mig nöjd och aldrig kunna finna ro. Jag hoppas att jag i en äldre version och en lite mer livsmätt Jenny kommer finna egenskapen att stilla begären och kunna ta emot ron med öppna armar. Jag längtar efter den dagen, men just nu är jag mer förväntansfull inför vägen dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar