my place

Det första jag sa när jag skulle starta min blogg var att den absolut inte skulle vara en vanlig vardagsblogg precis som många andra. Jag ville ha ett tema och jobba på att bli bra på det jag bloggade om. Det vill jag fortfarande, "drömmen" om bloggen är fortfarande att den ska ha ett fast tema, men just nu i detta stadie av mitt liv så kan jag inte hitta det lilla extra som kan få mig att klara av det. Min speciellablogg är som ni redan har märkt en vardagsblogg, den handlar om mig och mitt liv just nu. Den är för mig en axel att luta mig mot, en avlastningszon när jag behöver skriva ut det som inte får plats att lagras, viktiga som oviktiga delar av mitt liv. För tillfället räcker det här för mig, det räcker att jag vet att min familj och mina vänner kan kika in här och se glimtar av det som sker här hos mig. Det känns skönt att bloggen gör så att jag finns kvar, man glöms liksom inte bort. Jag finns här, här i mitt lilla kryp in. Jag trodde aldrig att det jag skulle känna en sådan trygghet här, det är en märklig känsla efter ett tag. Man har verkligen sitt eget ställe, en egen plats där ingen annan kan ta över, bara se. Se men inte röra. Hänger ni med i mina flummiga känslor, känner ni andra också såhär om era bloggar? Berätta hur ni ser på bloggandet och hur det känns för er, det vore kul att höra :)