:(

Jag ligger här nerbäddad och tycker oerhört synd om mig själv. Det värker och värker, väntan på tid gör mig tokig, det värsta jag vet är när jag inte vet, när jag inte kan ha kontroll på det som händer med min kropp. Klockan två får jag förhoppningsvis veta, känns som en evighet just nu.